Handbroms

Tjipp!

Nu är det höstlov och jag sitter just nu i Vimarskolans lärarrum där jag har suttit ett antal gånger förut, men nu känns det inte riktigt som då. Man får en sån där magkänsla när man tänker tillbaka på Vimartiden, och den är så himla blandad att jag inte vet om den är bra eller dålig. Vill man ha ett berg-och-dalbane-jobb så kan jag rekommendera lärarjobbet. Eller också kan man ju helt enkelt jobba på Liseberg, så behöver man inte krångla till det.

Det är ganska skönt med lov, men det känns lite tomt. Än så länge har jag varit på möte angående filmen som kommer bli hur bra som helst, jag känner det i magen, och så har jag varit på country-festival med mamma och pappa i Linköping, Yippie! Jag har även fixat mig ett brännmärke efter strykjärnet på högra armen, man är väl en tuffing så att säga! Jag har också gratulerat Ingeli Pling Forsman som hade namnsdag i måndags (igår). Namnsdag hade även min allra bästa mormor som jag dagen till ära skjutsade till Kisa för ett blodprov. Under hela resan satt mormor med handen runt handbromsen och sa "Du kör väl inte i mer än 90?". Men det gick bra och sen sa hon till morfar att jag körde bra, så jag klarade nog testet!

Idag blir det second hand för alla slantar med Lollo, ska bland annat köpa en mugg hade jag tänkt till Tillsammans, när Christoffer hälsar på räcker det inte med en mugg. Åh, jag saknar er Tillsammans, det är tomt utan massa folk överallt! UNDERBART FOLK!

Ikväll Jullan och Mousie! Det är mitt motto!

Hej

Utflykt i en minibuss

Tjipp Chip och hajk!

Igår var typ hela teaterklassen i Åmål (fucking jävla kuk-Åmål som Elin i Fucking Åmål skulle uttrycka det) och såg Hamlet i regi av Lars Norén. Inte min smak, men det var nog bra. Även om jag skulle föredra Cabaret med lite...sprak. Jag, Stefan, Karin, Sten, Leffe, Sandra, Marcus, Dallas och Linus åkte i en minibuss och Lisa Adde, Lisa Gegga, Helené och Bell åkte i Vivecas lilla bil. Den ser ni i högra hörnet. På bilden kör vi om den lilla orangea.

Snart är det lov. Nu är Christoffer här. Mysigt mysigt. Ikväll är det pyjamasparty i Tillsammans, det är väl livet? Det tycker jag!

Annars har vi alla blivit beroende av facebook, den nya världen, THE NEW WORLD! Helené är värst!

Snart börjar melodifestivalen, bara några månader kvar. Foliemännen är snart tillbaka i våra liv.

Hej (på dig)

Borta bra men Tillsammans bäst

TJENIXEN OCH SÅ VIDARE

Äntligen är jag hemma i Sverige igen efter en norsk vecka med tonåringar (skrikande), kyla, hemlängtan och MACKOR MACKOR MACKOR! Visste ni att det enda man äter i Norge är just MACKOR! Inte konstigt på att det går rykten om att norrmän är lite efter, äter man bara mackor är det ju inte så lätt att ligga före om man säger så! Men nu är jag hemma i Tillsammans igen, och det är skönt!

Jag har blivit förkyld och bävar lite inför en natt utan näs-andning, men imorgon ska jag bara bli frisk, äta glass och kolla på Bonde söker fru. Det blir till å unne se och götte se!

Hej

Tittel (norska)

I LOVE SVERIGE



och nej, jag ær ingen nazist
(det här skrev jag i norge på odd-kåres dator men sen loggades jag ur, antagligen för att det var en norsk dator)

Namnsdag

och grattis till mig själv också. Tack för ringen, älskling.
Jag orkar inte var rolig idag. Kolla mensvärkklippet om ni vill se nåt kul.

Hej

Hair - A part of me

Hej igen.

Jag tänkte bara att eftersom att det här är en vecka med kvinnans bekännelser (Mensvärk osv) så vill jag bara belysa ämnet om att raka sig under armarna. Det är faktiskt inte helt lätt alltid! Idag skulle jag göra mig lite fin och raka mig under armarna, jag tycker dock är mycket hår är härligt, men plötsligt stod jag i alla fall där med rakhyveln i handen och såg håret falla. Och det är nästan så att det faller en tår när man står där. Håret är också en del av en människa. Hur glad skulle du bli om en fot föll av dig, har du tänkt på det? Va? VA?!

Oj nä nu ska man inte brusa upp. Här är en konversation mellan mig och Helené på facebook:


Linnéa Nestor (no network) wroteat 9:48pm
ja där har du rätt! Att se är det inte alla som kan göra. Exempelvis blinda människor, det är ju just människor som inte kan se. Så när de har en dålig dag kan de inte tänka "jag kan ju i alla fall se". Nej det är som vi säger i Småland, livet är hårt för dom hårda! Eller vad säger du Helené?


Helene åhström (Sweden) wroteat 9:46pm
Hej Linnea!nu sitter vi här,jag sitter framför dig som du ser..det är bra att kunna se,det kan du vara glad för (att du kan se)om du skulle bli ledsen nån dag..bara ett tips så här på kvälls sia!Chip

CHIP OCH HAJK ALLIHOP!

Hej

ANDAS!

Hej och hallå.
Idag har vi haft dans och jag skojar inte när jag säger att jag aldrig har haft så ont som när vi stretchar efter dansen! DET ÄR HELT SJUKT! Och när man andas låter det som att man hållr på att föda barn. Äckligt, jag vet.

Det finns alldeles för lite tid för att hinna med allt man måste göra. Jag borde
skriva
stretcha
röra på mig
spela dragspel
och sjunga
mer.

Att inte ha tid är skit! Det är mitt motto!
Vad är ditt?


Hej

Kindness is our motto

I helgen har Stefan och Karin varit borta, det har varit hårt men jag och Lisa har gjort det bästa av situationen. Till följd av att städerskan satt upp en lapp på köksdörren med texten:

"Ni måste diska! Flugorna har rena julafton. /Kristina"

beslutade vi att det var dags. Vi höll på i cirka två timmar och vi diskade, rengjorde spisen, städade och så vidare. När vi var klara var det hur tjusigt som helst! Men vi kan ju inte fortsätta att diska åt andra i all evighet, vi vet ju alla att det är borgerligt att diska. Så vi satte upp en svart liten lapp med röd text, som ni kan se ovan. För att det inte skulle vara för vrångt så att säga ritade vi dit några hjärtan. Kärlek underskattar vi inte i Tillsammans. Och än så länge har budskapet gått fram. Nu gäller det bara att kämpa!

Nästa vecka ska jag till Norge. Kul hoppas jag. Men jag kommer att sakna Tillsammans där

vänskap är vårt motto!

Hej