Äntligen stammis

Tja!

Jo. Det är ju såhär. Att jag kommer ju inte direkt från en miljonstad, om man räknar människor, utan jag kommer ju från en så kallad ort som heter Hycklinge. En oerhört vacker plats, den vackraste som finns om jag får säga det själv, men det finns ju nackdelar även med Hycklinge. Den största nackdelen är att jag alltid längtat efter att få ha ett eget stamställe, och eftersom att det bara finns ett ställe i Hycklinge, nämligen Macken, blir ju inte det direkt "mitt eget" stamställe.

Men nu, när jag bor här i metropolen Stockholm, har jag äntligen hittat en videobutik som faktiskt känns som min. Den ligger ju dock väldigt centralt och det är nog rätt mycket folk som ser det stället som deras, men jag är ändå nöjd. Jag och personalen säger alltid "hej" till varandra, och det känns jäkla bra. Är där minst fem gånger i veckan.

Det allra största tecknet på att jag är stammis där är nog ändå att en av de anställda sa "What's upp gangsta?!" häromdagen när jag kom fram med filmen jag valt.

Jag blev lite ställd, men efteråt kändes det jäkla bra. En sån hälsning får man inte varje dag!

Hej

En härlig grabb på bonden bar

MEN TJA!

Först vill jag bara säga att detta inlägg tillägnar jag Lisa "Adde" Abrahamsson som är en av mina trogna läsare, trots att det inte finns någonting att läsa. Hon kommenterar även flitigt, och det känns bra. Det finns även några fler av er som kommenterar, och sånt tycker jag är härligt. Mänsklig kontakt genom digitala medier, det är modernt samkväm det.

Det här har varit min första riktiga helg på länge, alltså "riktig" helg för att jag numera har ett jobb! Det känns konstigt att ha nåt att göra mer än två dagar i veckan. Varje morgon är det liksom "oj, är det jobb idag igen?".

Men det är ett härligt jobb. Mina arbetsuppgifter: Spela President och slav, spela vändtia, spela biljard, spela pingis, spela röda hand, och sist men inte minst: äta mellis. + att ha teater en gång i veckan. Jag hoppas på att bli mer och mer mig själv efterhand.

Oj vad långt det här blev. Till saken. I fredags (igår) var jag, Karin Jakobsson, Jojo, Mickan (på besök från Norge/Vimmerby) och Lisa Adde på Bonden bar för att skaka våra lurviga. (Dock gick vi efter en kvart, men det hör inte hit.) Då kom det helt plötsligt fram en kille när jag, Karin och Mickan dansade till nån 80-dalsdänga, och så skakade han loss som bara den! VILKEN ENERGI! Det bästa var i slutet när han skakade som attans på ena foten och pekade på den samtidigt som att ba: "WOW kolla min fot kolla va snabbt den skakar kolla kolla!"

Sen slutade han och gick till sin kompis och gav honom en high five. 

Ett härligt moment som man kan ta fram och tänka på om man har en dålig dag nån gång.

Ikväll har jag sett 500 days of summer. Fantastisk. Som min film (Poetry) i långfilmsversion. 

Jag har efter denna film bestämt mig för att, på alla platser jag bor, ha en vägg målad med griffelfärg, alltså svarta tavlan, så att man kan skriva skriva skriva och rita. OBS: INGEN FÅR SNO DENNA IDÉ!

Nästa gång lovar jag att inte skriva så mycket. Förlåt.

Hej