dörrförsäljare och dansmoppar

hej där (och här)


det här med folk som ringer på dörren är ändå rätt läskigt. det hände imorse när jag bara hade min mini-morgonrock på mig. men det ordnade sig för det var bara ett missförstånd.

det hände igår också. en ringklocksincident alltså.
christoffer fick ta smällen och öppna dörren och där var en försäljare som ville sälja uppslagsböcker till oss för ca 10 000 kr/styck, och även var ganska tunnhårig. han satte sig i vår blå stolfåtölj och pratade i kanske 8 minuter om hur intressanta hans uppslagsverk var och jag lät christoffer sköta snacket och sa själv bara ungefär ”aha…mmm” och nickade lite då och då. och sen sa vi såklart (för vi är fortfarande nästan tonåringar och har SÅKLART inte råd) att vi avstår nog från det där.
christoffers extremt roliga bortförklaring (såhär i efterhand) var att vi kanske skulle flytta snart och om vi skulle ha en massa uppslagsböcker skulle det bli så tungt att flytta. då blev försäljaren lite butter och gick. tur att vi fortfarande har en glader i huset, tänkte jag då.

övade på cabaret igår också och jag, schneider, ska dansa med en mopp. är inte livet underbart då?


hej